Kartago

Arne Anka: Återuppståndelsen av Charlie Christensen

Arne Anka är när vi träffar honom nu frånskild med två barn, betalar underhåll och har om möjligt ännu sämre ekonomi än förr om åren. Det är faktiskt en världshändelse, eller i alla fall i Sverige: Arne Anka återuppstår från de döda.

För tio år sen deklarerade Charlie Christensen att Arne Anka var död. Människor från de mest oväntade håll försökte övertala, muta och hota honom till livet för att han skulle börja teckna Arne igen, men den gamla ankan förblev död och insomnad. Då hade ändå Arne levt i drygt tio år genom fyra olika böcker och en samlingsvolym och om man räknar ihop alla dessa utgåvor blev det sammantaget runt 100.000 sålda böcker.

Efter att ha slutfört mastodontprojektet att överföra vikingasagan Röde Orm till tecknad serie, ville Charlie Christensen göra något annat. Han ville göra något som var mer gångbart på den internationella scenen än Arne. Han skapade då den satiriske världsreportern och korrespondenten Konrad K. Det tog dock inte lång tid innan det dök upp en anka som var ovanligt påstridig och kunde världspolitiken bättre än Konrad K. Ankan hette Arne och tog snabbt över hela serien och visade sig vara i högform.

"Med Arne Anka har man aldrig tråkigt."
Lena Andersson, Svenska Dagbladet

"Halleluja, Arne Anka är återuppstånden!"
Marie Pettersson, Helsingborgs Dagblad

ARNE ANKA: ÅTERUPPSTåNDELSEN
Av Charlie Christensen

Banglatown av Daniela Wilks

Vem är du?
Jag är en 28-årig tjej som är uppvuxen i Kungsör och Västerås. Flyttade till Stockholm i gymnasiet. Då började jag umgås med ett indiepopgäng genom vilket jag fick upp intresset för serier och fanzines. Jag var intresserad av serier tidigare, men var rädd att visa det. Jag ville ju inte betraktas som en tönt. Jag har studerat psykologi, men har min masteruppsats och ett års ptp-tjänst kvar innan jag är legitimerad psykolog.
I övrigt är jag är en rolig och social tjej samtidigt som jag tenderar att oroa mig alldeles för mycket.

Det här är din debut. Hur känns det?
Det är blandade känslor och farhågor. Jag hoppas att många ska förstå mig och känna igen sig i mina serier. Jag är rädd för att de ska tycka att mina serier är en hel hög tyck-synd-om-stackars-mej-trams och att jag är pinsam som offentliggör så mycket. Jag vet att folk kommer tycka olika men man hoppas ju ändå alltid att folk bara ska tycka om en.

Du har en speciell tecknarstil. Kan du beskriva den?
Min stil är väldigt Do It Yourself. Jag gillar att det ser lite "hemgjort" och personligt ut. Kanske att man ser lite blyertsstreck här och var. Att jag har den stilen beror väl på att jag var indiepopare så länge och läste många fanzines då. Jag tycker min stil ser lite 70-tal ut också, vilket jag gillar. Väldigt hippt, känns det som.
Samtidigt kan jag tycka att det jag ritar ser precis likadant ut som saker jag ritade när jag var 8-9 år. Vissa säger att jag ser ut att vara tungt influerad av min idol Aline Kominsky Crumb, men jag skulle snarare säga att jag blev helt "men sådär ritar jag också" när jag såg hennes teckningar! Älskar hennes stil, narcissistiskt nog. Jag tycker om alla roliga detaljer och att det inte är så perfekt nedtecknat. Man måste liksom le när man ser hennes bilder. Så försöker jag också få till det när jag ska rita mina egna serier.
Jag försöker vara lite som Aline Kominsky Crumb. Jag tror hon är mer förlåtande mot sig själv än vad jag är. Jag har försökt att bli mer crazy och levande som hon istället för att vara en duktig flicka. Sen är hon den enda som verkligen ser hur det är och berättar det utan förmildrande omskrivningar. Hon berättar såna där självklarheter som man inte har formulerat för sig själv än, men som är så komiska eller irriterande eller vad de nu är att man bara garvar och känner igen sig.
Att läsa hennes serier var bland det viktigaste som hände mig i tidiga 20-årsåldern. Att hitta en författare som också hade en helt crazy familj. Ja, de var till och med galnare än min familj! Det gjorde mig så lättad och jag kände mig mindre ensam i världen med mina känslor och erfarenheter.

Din bok är självutlämnande. Hur mycket är självbiografiskt?
Mycket stora delar av den här boken är självbiografiska men jag har verkligen inte försökt få ner "sanningen" på något sätt. Och jag kunde ju inte rita dit allt som hände under 2004-2007 liksom, så jag har tagit bort en del. Framför allt har jag övervägt vad jag ska ha med för att jag inte vill såra någon som kan känna igen sig i boken.
På några ställen har jag lånat erfarenheter av en kompis till min huvudkaraktär. Saker hon berättade om när hon bodde i London som jag tyckte var komiska och som sa något om den här tiden i livet. Det är framför allt meningen att boken ska säga någonting om att vara en tjej mellan 23 och 27 i senmodern tid. Man trodde ju att man skulle vara vuxen vid det laget men det är man inte. Och man har inget. Man har ingen karriär och har inte hittat den rätta än. Och man förstår att man inte är odödlig, vilket jag tror de flesta känner sig som när de är i tonåren. Det är en jäkla svår och instabil tid.

Din tid i London inspirerade dig till att göra boken. Tycker du att dina studier i psykologi också var något du fick användning av i tecknandet?
Jag har inte användning av dem i själva tecknandet, men mina studier ger mig ett speciellt perspektiv på livet. Jag vet så mycket om vissa saker. Till exempel finns det för mig ingen skam i att visa att jag har ångest och andra dåliga känslor, eftersom jag vet att alla människor har såna känslor.
De historier jag berättar får en prägel av att jag vet mycket om psykologi helt enkelt. Jag tror framför allt att jag hade skämts för mycket för att erkänna att jag har varit dum mot andra när jag mått dåligt om jag inte hade läst psykologi. Eller att ens föräldrar kan vara dumma för att de mår dåligt, som jag skildrade i min tidigare serie Snåljåpen.

Hur ser framtidsplanerna ut?
Jag tänkte skriva klart min masteruppsats i vår, och samtidigt ska jag göra en liten serie om new age-mammor åt en kompis. Sen finns det många andra historier som väntar på att jag ska teckna serier av. Till exempel har jag varit med om så himla komiska grejer när jag nätdejtade i år. Jag längtar efter att rita ner det. Jag kommer att garva ihjäl mig åt hur pinsamma saker blev i processen. Men det är sorgligt att man kämpar så mycket för att träffa "den rätte". Och så har man kämpat sen man var tretton typ. Det komiska och deprimerande hänger alltid ihop.

BANGLATOWN
Av Daniela Wilks

Barhuvad av Hans Lindström

Robinsontävlingar, fyllnadsinbetalningar och jordbävningar. Leijonborg, Saddam Hussein och vaxade bikinilinjer. Hundar, zebror och katter. Äldrevård, vanvård och elektriska stolen. Golf och världssvält. Uppstoppade hundar och George W. Bush. Och så förstås Usama bin Ladin.

Det är bara några av ämnena i detta Lindström-album, fyllt av teckningar som är minst lika roliga och förargelseväckande som hans tidigare - om inte ännu roligare och ännu mer förargelseväckande. Och naturligtvis ett anfall på "Den Goda Smaken".

BARHUVAD
Av Hans Lindström

Berglin den trettonde av Jan och Maria Berglin

Den trettonde samlingen med Jan och Maria Berglins fyrrutingar fångar in samtiden på ett lika glasklart som oefterhärmligt sätt. Med små och enkla medel, eller vad sägs om papper och penna, lyckas Berglins vecka efter vecka hittat något nytt och oväntat mitt i den monotona upprepning som kallas vardag.

BERGLIN DEN TRETTONDE
Av Jan och Maria Berglin

Berglins tolva av Jan och Maria Berglin

Här är årets utgåva av Berglins samlade serier, den tolfte sedan debuten 1992. Frågan är om det finns någon arbetsplats i Sverige som inte har en Berglinbild uppsatt på anslagstavlan eller kylskåpsdörren. Om ni vet om något sådant ställe, kontakta förlaget.
"Berglin har också denna gång åstadkommit ett odödligt mästerverk", skrev professor Lars Lönnroth om den förra boken.

Jan Berglin skriver och ritar tillsammans med sin motvilliga fru Maria, som egentligen tröttnat för längesen, men som håller ut, för vad gör man inte:
"Vadå tröttnat?"
"Jo, men du vet..."
"Vad vill du göra då?"
"Jag vill åka nånstans, göra nåt..."
"Vart då?"
"Vet inte... jag vill bara..."
"Jaha, hitta på ett skämt då!"
"Jag försöker ju!"
"Det gör du ju inte! Du bara sitter där och vill åka nånstans!"
"Jaha, det ser kanske ut så... men min hjärna arbetar faktiskt hela tiden!"
"Hm..."

"...en lika frisk blandning som vanligt av skruvad vardagsrealism."
Lena Richardsson, Filipstads Tidning

BERGLINS TOLVA
Av Jan och Maria Berglin

Berätta inte för någon av Maja Atterstig med flera

En hisnande stark fotobok! av författarna och fotograferna: Maja Atterstig, David Bergström, Carolina Byrmo, Johan Bävman, Kerstin Carlsson, Mona-Lisa Djerf, Frida Ekman, Elis Hoffman, AnnaCarin Isaksson, Thomas Karlsson, Oskar Kullander, David Magnusson, Emma Mattsson, Hgannah Modigh, Amanda Protidou, Henrik Rosenqvist, Sofia Runarsdotter, Gunilla Sikström, Jenny Törnblom och Nina Varumo.

"Många bilder har en berättande funktion. Människors livsöden berättas om och om igen i olika former. Vi tycker om att insupa en liten historia formulerad som film, bok, musik, eller som enstaka bilder.
Som bildskapare i ett enormt bildflöde är det lätt att gå vilse, det finns många med avsikter. Många vill gärna diskutera vad som är sant. Är en bra bild en sann bild? Eller är det sökandet efter sanningen som driver oss? Kanske är det så att i det ögonblick vi tror oss se sanningen Återskapad så sönderfaller den."
utdrag ur förordet av Stefan F. Lindberg

Tjugo svenska fotografer genomförde under 2005 gemensamt en resa till Slovenien. Frågan är om det på många år har kommit ett verk som på ett så kraftfullt sätt dokumenterar vardagen och fotografin av idag. Boken beskriver ett järnverk, en kärlekshistoria, en hemvändande skådespelare, punkaren i Kranj, långtradare genom Europa, en svensk invandrares återkomst till hemlandet, kokain, drömmar om en lycklig familj, drogmissbruk och lipizzanerhästar.

BERäTTA INTE FöR NåGON
Av Maja Atterstig med flera

Besserwisser av Anders Mathlein

Bengt Erik Besserwisser är mannen som alltid har rätt. Vad saken än handlar om. Vare sig han vet vad han talar om eller inte drar han alltid det längsta strået. Ibland näpser han också människor som är förtjänta att bli näpsta. Han använder sig gärna av slagkraftiga citat, ett bekvämt sätt att sätta folk på plats utan att behöva tänka själv.

Besserwisser är som en kameleont, en flöjel som smälter in i de mest skiftande sammanhang och omständigheter. Han har förekommit med samma oförutsägbara och stillsamma humor i publikationer som Dagens Nyheter, Axess, Resumé, Veckans Affärer, Galago, Shortcut, Laga mat, Biblioteksbladet, Stockholm City, Vin&Bar Journalen, DI Weekend, Allt om vetenskap och Ordfront Magasin.

"Mathlein lyckas gång efter annan med klockrena situationer och det är ofta svårt att låta bli att skratta högt. Den odräglige Besserwisser har blivit en personlig favorit. Rekommenderas rejält. "
Roger Bengtsson, ikon1931.se

BESSERWISSER
Av Anders Mathlein

Black moon party av Daniel Kellerman

Daniel Kellerman lämnar kaos och förvirring och en kortare fängelsevistelse bakom sig i Sverige och reser till Thailand för att få ordning på sitt liv. Han har planer på att försöka hitta en gammal vän som bor där sedan länge och vill samtidigt skriva den stora romanen. Resan blir märklig och omtumlande; han råkar ut får allvarliga mopedolyckor och utvecklas till en överlevnadskonstnär utan pengar, han hamnar i djungeln där han attackeras av vildhundar, giftspindlar och en pytonorm - allt under ett ihärdigt rökande av gräs. Samtidigt med denna dråpliga berättelse i högt tempo väver Daniel Kellerman en gripande skildring av uppväxten tillsammans med sin bror serietecknaren Martin Kellerman. En uppväxt med två motpoler; en karg nordnorsk fiskeby och ett flummigt konstnärskollektiv mitt i Småland.

Black Moon Party är en lika dråpligt rolig, som en stark berättelse, om ett liv som hamnar mycket nära livet.

BLACK MOON PARTY
Av Daniel Kellerman

Bok für Alle av Peter Wahlbeck

I en ovanlig bok på 356 sidor har vi samlat hela Für Alle-världen. I form av teckningar, collage, dikter, fotogfafier, sånger, fotonoveller, texter får vi här ta del av något av det bästa tidsdokumentet på länge. Pyramider, travbanor, kristaller, brödrostar, prydnadstallrikar, snorkelmän, tomtegubbar. Det är en djupdykning i Peter Wahlbecks hjärna; ett politiskt patos som tycks stå på randen till en revolution, verkligheten och människans öde inringad på ett oemotståndligt och förlösande sätt.

Under två år framförde Peter Wahlbeck "Cabaret Für Alle" runt om i Sverige, vi har här samlat hela föreställningen i bokform, plus en historisk översikt över "Für Alle"-projektet. Boken innehåller dessutom 96 sidor nya tecknade serier av några Sveriges mer framträdande serietecknare, och ett persongalleri med bland annat Dragan och hans Alu, Fjönte Jönssons Fjöntballett, reportern Hasse-Klas, Vego-Mulle, Benny the Cat, Disco Duck, Trav-Arne, Manolitos Karateskola, Columbo Carlsson, Sperling von Glück och Sailorn Stig Fassbinder.

Patent och registreringsverket har avslagit Peter Wahlbecks ansökan om registrering av varumärket "Für Alle" med motiveringen: Det sökta märket består av orden FÜR ALLE, vilket närmast kan översättas till "för alla". FÜR ALLE anger att de varor och tjänster som märket omfattar är till "för alla". Märket saknar därmed, enligt PRV:s mening, för registrering erforderlig särskiljningsförmåga.

BOK FüR ALLE
Av Peter Wahlbeck

Boken om Kapsylen av Mannerfelt, Pettersson och Robérts

Boken om Kapsylen är en skildring av ett unikt hus på Södermalm i Stockholm.

1978 lyckades ett gäng arkitekter och konstnärer med rötter i sjuttiotalets miljörörelse och alternativkultur köpa en gammal kapsylfabrik. Resultatet blev ett ovanligt fritt och levande kulturhus med teater, musik, poesi, konsthantverk, tryckeri, bokförlag, ateljéer och utställningar. Proggen och punken frodades i huset och musiken flödade från numera legendariska Kafé 44. Man hade matlag, satte upp solfångare och startade kooperativt dagis. Kapsylen har nu blomstrat och varit ett fritt och inspirerande hus i trettio år.

Journalisten Karine Mannerfelt - medlem i Kapsylen - berättar om tre dynamiska årtionden med Kapsylen som spegel mot samhällsutvecklingen. Här berättas hur det gick till att rädda ett stort hus i Stockholms innerstad undan exploatering, och om vilka problem kooperativet har fått handskas med under resans gång.

Texten varvas med ett fyrtiotal intervjuer med kapsyliter som Stefan Sundström, Stig Vig, Kajsa Grytt, Per Liedner, Nina Lekander, Eldkvarn, Weeping Willows, My Walther, Marika Lagerkrantz, Ella Lemhagen och My Holmsten. Boken är rikt illustrerad med närmare tvåhundra foton av Micke Berg, Kärsti Stiege, Per Kristiansen, Georg Kristiansen, Jeanette Andersson, Tove Falk-Olsson, Agnaldo Maciel med flera.

"Det var som en liten ficka vi gled ner i, ett sista motståndsnäste, där satt dom, punkjävlarna och försökte överleva stans tilltagande kommersialisering och Carolas stormvindar."
Stefan Sundström

"Jag bläddrar girigt, synar fotona efter minnen och ansikten."
Alice Eggers, Aftonbladet

BOKEN OM KAPSYLEN
Av Mannerfelt, Pettersson och Robérts