| « Föregående | 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 | Nästa » |
| Eric Ericssons debut "Brev till samhället" har blivit en humorklassiker - här fortsätter Eric Ericson skriva brev, men nu till hela världen! Han skriver till kyrkor i Texas och undrar om hans husdjur kan få tillstånd att gifta sig med varandra så att de kan föröka sig utan att synda. Banker i Egypten och Azerbadjan får märkliga brev där "Cirkus Marxism" vill komma och uppträda i banken. Ambassader i London får överdådiga förslag om en kurdisk kulturvecka, som ingår i en EU-kampanj får minoriteter utanför Europa. Eftersom breven är skrivna till företag och institutioner runt om i världen är den helt på engelska - både breven och deras svar. Utdrag från förordet: År 1899 prövade Nikola Tesla på att sända ut starka radiosignaler mot rymden från sitt laboratorium och han lyckades faktiskt fånga in okända signaler, samma signaler lyckades även Guglielmo Marconi fånga in några år senare. Men - man tror idag att det rörde sig om atmosfäriska störningar. Sedan 1960 sänder vi ut mer organiserade radiovågor och har konstant ett radioteleskop igång som lyssnar av 8 miljoner kanaler samtidigt. Under dessa 40 år har man snappat upp en liten mängd signaler som måste ha kommit någonstans från vår galax centralare delar. Den märkligaste signalen registrerades den 15 augusti 1977, i radiobruset av ettor och nollor uppenbarade sig plötsligt en oförklarlig signal: 6EQUJ5, efter någon minut försvann signalen lika spårlöst som den dykt upp och man har inte lyckats hitta den igen. Var det Gud som ville gäcka oss människor lite, en minut på 40 år? Precis på samma sätt har Eric Ericson skickat ut brev till jordens befolkning - han har postat drygt 6000 brev. Det är brev som i sina märkliga funderingar sticker ut i det allmänna mediabruset. Många gånger får han svar, trots att han ofta vänder på logiken och berör djupare frågor än vad det på ytan kan se ut som; han skriver att det är viktigt att inte ge dubbla budskap till djur, han undrar varför chokladtillverkaren har lagt ett spelkort i kartongen, han är oroad för att hans son röker corn flakes, han vill besöka centralbanken i Österrike med 19 mimdansare och de kommer på torsdag, han vänder sig till en tvålfabrikant i Kina som erbjudit sig att skapa en tvål som går att äta, han undrar om en frikyrka i Texas kan hjälp med att hans husdjur vill gifta sig med varandra. Vi har samlat Eric Ericsons korrespondens till världen i denna bok - han har skrivit brev till alla världens länder. Boken är en uppföljare till hans tidigare succé "Brev till samhället" från 2003 som riktade sig till svenska företag och institutioner. Eric Ericsson får ofta fantastiska svar på sina brev och ibland får han svar som leder vidare i kommunikationen mellan två världar - mellan två människor. |
BREV TILL UTLANDET Av Eric Ericson |
| Äntligen en ny bok av Lena Ackebo där hon ritar serier som är satiriska och humoristiska på sitt eget självklara sätt. Här har konsumtionstöntarna och antihjältarna från tidigare böcker Familjen Brynebrinks fått en egen volym med helt nyritat material. Ackebo är en mästare i att skildra vansinnet i överflödssamhället och konsumtionsfrosseriet på ett lika hejdlöst som humoristiskt sätt. Lena Ackebo skriver som vi talar och ritar som vi tänker. Här får vi följa familjen hela familjen Bert, Britt, Beata och Benny Brynebrinks som till slut genomgår en form av metamorfos och blir något oväntat medvetna konsumenter. Här får vi också för första gången stifta bekantskap med den nya, radikala och allmänt utflippade figuren â"Uppfinnar-Uffe" som med helt nya metoder lyckas med konstycket att förändra samhället. |
BRYNEBRINKS Av Lena Ackebo |
| Canimus är en tät, surrealistisk berättelse med något av David Lynchs drömlika filmer. Huvudperson är den arme herr Cedermark, som får sin egendom utmätt av kronofogden och tvingas pantsätta sin canimus. Det blir upptakten till en mardrömslik resa ner i underjorden, via skumma barer, ödsliga kraftstationer och kafkaliknande myndighetskomplex. | CANIMUS Av Knut Larsson |
| Om Hans Lindström har det sagts att han är "ett råskinn till tecknare, fjärran från familjeanständigheten. Han är fräck, svart, snuskig, plump, barnslig, primitiv, misantropisk - en rakt igenom äkta lymmel, men en grymt rolig sådan." Det kan nog stämma. |
CHIC Av Hans Lindström |
| I denna samling, Container, ingår albumen Pixy (1992), Vakuumneger (1994) och Döden (2003), tillsammans med efterord och bonusmaterial. Vi får ta del av sällsynt och opublicerat material. Pixy och Vakuumeger har länge varit slutsålda varför den här samlingen är synnerligen välgörande. Dessutom ges vi en liten återblick och får tillfälle att återigen bekanta oss med Anderssons första serie, Mini Mus (1972). "Med Max Andersson har svensk seriekonst äntligen fått en riktigt stor berättare." Per Wirtén, Expressen (Om Pixy) "Vad bibeln är för det kristna västerlandet, kommer detta album säkerligen inom de närmaste åren att bli för seriefreaksen." Das Moderne Punkrockzine (Om Pixy) "En resa in i de mörkaste mänskliga mardrömmarna någon drömt... Mitt i allt detta vilar någon form av absurd humor som gör det hela outhärdligt." Stefan Malmqvist, SvD (Om Vakuumneger) "Aldrig förut har döden varit så kul." Jesper Weithz. Resumé (Om Döden) |
CONTAINER Av Max Andersson |
| Ämnena för Lindströms teckningar är lika talrika som skiftande: Från fettsugning och feminism till växthuseffekten och Bushs arsle - och allt däremellan. Få saker undgår Lindströms skarpa blick. Teckningarna är lika roliga, elaka och smaklösa som alltid. Déjà vu är ett album att känna igen sig i. Dels för att bara Lindström tecknar som Lindström. men framför allt för att han lika oförtrutet och styvnackat som vanligt fortsätter att driva med makt och myndighet och enfald och dumhet - och med den uppsjö idioter som är allt dettas representanter. I Lindströms tecknade värld riskerar allt och alla ständigt att bli utskrattade. Det kanske inte är så märkligt att Lindström under åren blivit polisanmäld, JK-anmäld, mailbombad och telefonhotad för sina teckningars skull. |
DéJà VU Av Hans Lindström |
| Varje dag över hela landet sätts kvällstidningarnas löpsedlar upp och sprider sitt dumma budskap. Samtidigt samlar två personer, konstnärskollektivet GuiltyGuilty, i Stockholm metodiskt in ett exemplar av vardera Aftonbladets och Expressens löpsedlar. En gång om året träffas de i en lägenhet och bygger nya löpsedlar. Så har de gjort nu i sex år. Efter att ha spridit ut de gula trycken på golvet, lägger de ett horisontellt snitt med skalpellen längs textraderna, prövar olika kombinationer och tejpar ihop dem till nya, BÄTTRE löpsedlar. Därefter cyklar de ut i staden och sätter upp dem! Dessa nya löpsedlar brukar oftast inte få sitta upp särskilt länge, vän av ordning blir upprörd, folk blir arga och river ned dem. Resultatet av deras aktion kan du se i denna bok, samt naturligtvis alla fantastiska löpsedlar de har skapat. |
DET KAN INTE VARA SANT Av GuiltyGuilty |
| "Du & jag" är en originalpocket med bilder ur tidningar från 60- och 70-talet. Till de naket tydliga bilderna har Jan Stenmark skrivit pratbubblor som ingen annan skulle kunna skriva. Om ovanliga, märkliga män, om varsel om våld och om romantiska drömmar. Klassiska Stenmarkare när de är som bäst! |
DU & JAG Av Jan Stenmark |
| I dessa förmörkelsens tider tecknar Lindström som vanligt på i furioso. Ett ljus i mörkret, tycker många. Men han har ju inget annat för sig! Ämnena får Lindströms penna är lika många som de är roliga, elaka, och sanslösa. Han tecknar i mängder av tidningar, från Dagens Nyheter, Transportarbetaren och Vårdfacket till Hundsport, Ernie och Folket i Bild. Och hans förnämliga hemsida (www.bonton.se) - som uppdateras så gott som dagligen - har tiotusentals besök i månaden. Här i "Eklips" finns det bästa ur Lindströms tecknade produktion under 2005. |
EKLIPS Av Hans Lindström |
| Martin Kellerman tecknar serien Rocky och lever ett till synes spännande liv. Förutom att rita nya rockyepisoder varje dag, måste han samtidigt se till att få material från sitt liv att fylla serien med. Hur han lyckas med det konststycket avslöjas till en del i denna öppenhjärtiga och frimodiga dagbok, som rör sig över jordgloben från Stockholm, New York, Oslo, Thailand, Göteborg och Tokyo. "Ikväll har vi releasefest för Rocky nr 1/2007 på Tree House Bar på östra sidan av Railey. Vi har tryckt upp flyers och allting. Ölen kostar 20 baht, vilket är 4 svenska kronor. Max, som äger baren, blev lite förfärad när han såg det. Jag försökte förklara att jag subventionerar mellanskillnaden på 8 kronor per öl och att det är normalt förfarande i mitt hemland när man släpper trycksaker att ha fest och bjuda på billig öl. 'But Martin, I thing many peepo wiw come if beer is onry 20 baht. Vewy expensiwe fo you!' Ja, men Max, det är meningen att många ska komma, det är därför vi gör så här. Han bara skakade på huvudet. 'Why you do this, Martin?' Inte en helt obefogad fråga när en rosa gris vill betala en thailändsk årslön för att bjuda en massa främlingar på öl för att uppmärksamma tjugo ex av en tidning ingen av dom kan läsa." |
EN SERIETECKNARES DAGBOK Av Martin Kellerman |
| « Föregående | 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 | Nästa » |
Just nu:
Ny adress:
Kartago förlag
Box 1243
172 25 Sundbyberg
Tel: 08 696 80 00
Ny adress:
Kartago förlag
Box 1243
172 25 Sundbyberg
Tel: 08 696 80 00
SÖK
 |
