Jakob Nilsson

Jakob Nilsson är grafisk designer och illustratör, född 1967. Bosatt i Stockholm. Han debuterade 2008 med en kritikerhyllad tolkning i serieform av Stieg Trenters Roparen.

Jakob berättar:
6 år gammal skapade jag min första tecknade serie. Den hette ”Jeff och Jim slåss mot indianerna” och bestod av fem vikta A4-ark som jag häftade i ryggen. Inte för att det behövdes men Kalle Anka var ju häftad i ryggen och rätt skulle vara rätt. På baksidan ritade jag en rad omslag med påhittade Jeff och Jim-titlar med uppmaningen ”Glöm inte att köpa ALLA böcker”. Jag har inte kvar häftet men jag minns i alla fall att storyn inte var speciellt bra, vilda västern-hjältarna Jeff och Jim slaktade indianer för glatta livet och avslutade eskapaderna med att äta fläsk och bönor. De enda som fick chansen att läsa mästerverket var mina föräldrar och mina två storebröder och de sa att de gillade det…

När jag flera år senare började högstadiet startade jag och ett par kompisar en serietidning som hette ”Cornflakes”. Med hjälp av föräldrar med rätt kontakter tryckte vi upp en liten upplaga och gav ut totalt 3 nummer på lika många år. En tjej i klassen fnyste föraktfullt åt våra försök att kränga tidningen; ”Jag köper hellre Seriemagasinet, det är billigare och bättre tecknat!”.

Utgivning

Jakob Nilsson

Jakob Nilsson är grafisk designer och illustratör, född 1967. Bosatt i Stockholm. Han debuterade 2008 med en kritikerhyllad tolkning i serieform av Stieg Trenters Roparen.

Jakob berättar:
6 år gammal skapade jag min första tecknade serie. Den hette ”Jeff och Jim slåss mot indianerna” och bestod av fem vikta A4-ark som jag häftade i ryggen. Inte för att det behövdes men Kalle Anka var ju häftad i ryggen och rätt skulle vara rätt. På baksidan ritade jag en rad omslag med påhittade Jeff och Jim-titlar med uppmaningen ”Glöm inte att köpa ALLA böcker”. Jag har inte kvar häftet men jag minns i alla fall att storyn inte var speciellt bra, vilda västern-hjältarna Jeff och Jim slaktade indianer för glatta livet och avslutade eskapaderna med att äta fläsk och bönor. De enda som fick chansen att läsa mästerverket var mina föräldrar och mina två storebröder och de sa att de gillade det…

När jag flera år senare började högstadiet startade jag och ett par kompisar en serietidning som hette ”Cornflakes”. Med hjälp av föräldrar med rätt kontakter tryckte vi upp en liten upplaga och gav ut totalt 3 nummer på lika många år. En tjej i klassen fnyste föraktfullt åt våra försök att kränga tidningen; ”Jag köper hellre Seriemagasinet, det är billigare och bättre tecknat!”.

Sök bland våra böcker och författare

Sök bland våra böcker och författare